Nästa dag

Alysons perspektiv-

Okej, iväg till skolan nurå. Jag hade precis blivit klar med ja, allting som man gör på mornarna och var på väg till bussen. Jag hade min mörkblåa parkas på mig som konstigt nog inte var så kall idag som vissa andra dagar. Det kan ju i och för sig vara för att det var rätt så varmt ute idag... Jag ställde mig vid busshållplatsen där några andra redan
stod, och jag tog upp min mobil och tittade hur mycket klockan var. Bussen skulle komma om 5 minuter. Jag slappnade av lite och stoppade ner mobilen i fickan igen. Så småningom kom bussen och jag och de andra personerna gick på. Bussen var inte direkt full så vi satte oss lite här och där. Själv satte jag mig rätt så långt bak. När bussen började åka så tittade jag lite diskret på de andra personerna. Jag kände igen några stycken av dom från skolan. Men det var ingen som jag brukar prata med. Efter ungefär 10 minuter var vi framme vid skolan och jag gick av bussen, jag styrde sedan stegen mot skolan.  Vårsolen sken, och om jag inte har fel så värmde den även lite. Marken som var alldeles blöt igår hade nu torkat och den var nu så gott som torr. Vinden blåste lätt och man fick den här typiska
musikvideo känslan, så det ända som saknades var en bra låt. Och kanske lite fler människor...

Jag avbröt min njutning av vår och gick in i skolbyggnaden. Där inne mötte jag Daniel vid mitt skåp och han berättade att han och Sophie hade tagit sällskap hem igår. Och då hade de pratat om min granne Clara. Han började sedan snabbt rabbla upp vad dom hade sagt:

''And then I said that I thought that the child should be named Amanda, if it becomes a girl. And Edwin if it becomes a boy. Edwin did she agree, but she said that Amanda would be too ordinary. And then I said that it doesn't matter because it's so nice. But she said that it should be called Leila, or something like that. And I was like ...'' han tog ett djupt andetag, eftersom att han antagligen hade använt slut på all luft han hade i det han nyss sa.

''Take it easy Daniel. I think Clara would like to name her baby herself.'' Sa jag lugnt medans han tog luft. Han nickade.

''So, what did you do yesterday?'' frågade han mig och jag kom genast på att jag hade sett en femtedel av One Direction.

''Oh you'll never believe me!'' började jag men avbröts av Sophie som hade kommit fram till oss och tittade nyfiket på mig.

''Never believe in what?'' frågade hon och jag tittade förvånat på henne.

''Are you already here?'' frågade jag och hon log stolt.

''Yes! I am!''

''What was it you were about to say?'' frågade Daniel otåligt och Sophie tittade surt på honom. Hon ville nog ha lite beröm för sin tidiga ankomst...

''Well, it's like this, I went into the supermarket and I see someone I recognize a little bit. Guess who it was!''

''Oh! Oooh, it's this hottie, you know in our photography class, what's his name, but you know who I mean, Austin, Austin's his name! You know the one with the nice hair and everything!'' ropade Sophie snabbt och högt. Ja, både Sophie och Daniel är väldigt högljudda av sig... Snart kanske jag också står i korridoren och skriker? Vem vet?

''Who is Austin? Who is it? Is he handsome? Then I want to meet him!'' utbrast Daniel. Jag suckade och avbröt deras hysteriska samtal.

''No, it's not Austin.'' Jag log för mig själv, han jag såg var definitivt mycket snyggare än Austin. Och Austin var inte så pjåkig...

''All right! Then I know. Miley Cyrus!'' sa Daniel självsäkert.

''No! And why would she be here?''

''I don't know. I just thought it might be her.'' Försvarade han sig med.

''Is it a famous person?'' frågade Sophie och det verkade som att hon visste att det här skulle ta hela dagen.

''Yes.'' Sa jag och nickade medan jag sa det.

''Okey, Cher Lloyd?''

''Nope.''

''Is it a guy or a girl?''

''Guy.''

''Ed Sheeran?''

''No.''

''Is he attractive?''

''Really attractive.''

''Someone in One Direction?!''

''Jupp!'' sa jag glatt. Sophie såg ut som att hon skulle spricka.

''WHO WAS IT! Harry? Was it Harry? No, it was Zayn right? Or was it Liam! Yes, no it was Niall right? No, it was Louis! I can see it! It was Louis! OMG! Oh my god, oh my god, oh my god, oh my god!'' skrek hon. Jag tystade ner henne för att inte dra till oss allt för mycket mer uppmärksamhet. Jag nickade sedan och Daniel klappade händerna.

''Wow! God, how cool! He is like gorgeous! What happened then?''

''Nah... Not so much, we only talked a bit.''

''ONLY! Talk to Louis Tomlinson is not that only!'' sa Sophie högt och jag bad henne ännu en gång att vara tyst. Mer hann vi inte prata om eftersom att klockan ringde och det var dags att gå till sina lektioner. Sophie gav mig en blick som tydligt sa ’’Vi ska prata sen’’ Eller något i den stilen.

Dagen hade gått lika fort som dagen innan och rätt som det var så va dagen slut. På lunchen så hade jag pratat med Sophie om vad vi pratade om. Hon hade tyckt att det var väldigt onödigt att prata om frukost, när man kunde ha pratat om vad som helst annat. Till exempel vilka som dejtar och så vidare. Då förklarade jag för henne att jag inte var så speciellt intresserad av deras privatliv, och om jag hade varit det så skulle jag nog inte fråga bara sådär. Speciellt inte i affärens mejerihörna. Nu var jag på väg till samma affär idag igen. Eftersom att Clara hade ringt mig och bett mig att köpa lite grejer. En utav grejerna var en annan sorts yoghurt. Och när jag kommer in i affären så ser jag ett väldigt bekant ansikte.

______________________________________________________________________________

Kör på svenska ett tag till. I omröstningen så är det 50/50 just nu... Men om ni absolut inte står ut med svenska så kan jag ju ändra :)

Kommentera nu vad ni tycker!

Vill också tacka alla som läser och kommenterar! Tacktack! Haha :)

Kram på er ;)