Louis' perspektiv-

Ååh, nervös. Det var ordet. Det är konstigt för jag har inte varit nervös på sista tiden. Men nu när jag har träffat Alyson så har jag helt plötsligt upptäckt en ny del av magen. Nervösdelen, delen där nervositeten sitter, fjärilarnas bo. Ja kalla det vad du vill, men jag känner den delen nu i alla fall. Och på något sätt så gillar jag det… Det är som en bekräftelse på att det som ska hända faktiskt kommer att hända. Inte för att det är något stort som ska hända. Men jag ska ju gå ut med en söt tjej. Och om man drömde så skulle man väl inte känna av fjärilarna? 

Jag kom fram till huset hon skulle bo i och dubbelkollade så att det var rätt hus och rätt ingång. Jag gick sedan in och sökte med blicken efter trappor. Jag hittade dem snabbt och styrde stegen ditåt. Det jobbiga var att hon bodde på fjärde våningen så det var många trappsteg. Men tillslut så hade jag kommit fram till hennes dörr. Alyson Greene stod det på dörren och jag gav mig själv några peppade tankar och torkade bort lite svett som hade kommit när jag gick upp för alla trappor. Dom måste skaffa en hiss här!

Jag ringde på och snart kunde jag höra fotsteg inifrån lägenheten. Det pirrade till lite i magen och rätt som det var så öppnades dörren. Där stod Alyson. Hon log sött mot mig och hälsade.

''Hi Louis!'' sa hon glatt.

''Hello.'' Hälsade jag tillbaka och tog ett steg närmre henne så att jag kunde dra in henne i en kram. Hon kramade tillbaka och vi släppte sedan varandra.

''Come in! I'll just put on my shoes.'' Jag gick efter henne in i lägenheten och tittade på henne när hon satte på sig sina converse. Hennes rätt så långa och väldigt mörka hår var lockigt och hängde ner över ansiktet när hon knöt skorna. Vilket gjorde så att jag inte kunde se hennes ansikte, och det tyckte ju inte jag var så kul. När hon hade satt på sig båda skorna och knutit dom så rättade hon till håret en aning så att det inte låg framför ansiktet. Hon ställde sig sedan upp och frågade mig:

''Shall we go?''

''Sure!'' Svarade jag glatt och gick ut ur hennes lägenhet. Hon satte på sig en jacka och tog med sig väskan innan hon kom ut efter mig. Jag tittade på henne diskret medan hon låste dörren och innan jag visste ordet av så hade hon vänt sig mot mig och jag såg in i hennes stora, gröna, vackra ögon. Hon log mot mig och blev lite rosig på kinderna. Ojdå… Kanske borde ha vänt bort blicken lite tidigare. Jag vände då bort blicken och hon fnissade lite. Hon gick sedan sakta bort i den lilla ''korridoren'' och jag undrade vad hon höll på med.

''Ehm, Alyson? Isn't the stairs over here?'' Frågade jag henne och pekade bort mot trapporna.

''Oh, sorry! Don't you want to use the elevator?'' Sa hon undrande. Va? Fanns det en hiss?!

''There's an elevator?!'' Utbrast jag och hon skrattade.

''Haha, yeah! Right here!'' Sa hon och tryckte på en knapp. Jag kunde inte med annat än att skratta åt min egen blindhet. Jag gick sedan bort till henne som stod och flinade stort åt mig.

''Ah, stop smiling.'' Hon skrattade och hissdörrarna öppnades. Vi gick in och hon såg ut att tänka på någonting. Undra vad?

''So, where are you taking me?'' Frågade hon sen nyfiket.

''I was thinking Italian…'' Sa jag och gav henne en undrande blick.

''Oh, I LOVE Italian!'' Sa hon glatt och jag skrattade till. YAY, BINGO!

''Great!''

Hissen stannade och jag sa artigt (och en aning tillgjort):

''Ladies first.'' Hon log mot mig innan hon med små steg gick ut ur hissen.

''Oh, what a gentlemen!''

''Yeah, you know I have other sides than my supermarket side.'' Sa jag flörtigt och hon skrattade. Har jag nämnt att hennes skratt är otroligt gulligt?

''Aha, you have?''

''Yes.'' Jag öppnade dörren åt henne och vi var sen ute på gatan.

’’Is it okay if we take a cab? You know, for the paparazzis and stuff like that.'' Frågade jag henne och hon nickade. Tanken slog mig då att det måste vara väldigt jobbigt att dejta en kändis. Att inte kunna gå fritt på gatan utan att någon kanske tar kort på en…

Jag vinkade till mig en taxi som precis hade svängt in på gatan och den stannade. Jag öppnade dörren åt Alyson och hon tackade. Jag sprang sedan iväg till andra sidan av bilen och hoppade in. Jag berättade vilken restaurang vi skulle till och chauffören började köra.

Alysons perspektiv-

Jag var förvånad över att jag inte hade fått något anfall då jag rodnat jätte mycket. Men tydligen så hade jag klarat mig. Tack och lov för det! Louis hade varit artig och hållit upp dörrar för mig hela tiden. Och jag kunde inte undgå att sväva bort i tankarna till hans fina leende… Bilen stannade till utanför en restaurang som antagligen var den som vi skulle gå på. Jag rotade i min väska i jakt efter plånboken men Louis hindrade mig med hjälp av att lägga sin hand på min arm.

''I can take this.'' Sa han lugnt och borrade in sina ögon i mina. Gud vilka fina ögon han har…

''Are you sure? I can pay if you want.'' Sa jag och höll fortfarande plånboken i min hand.

''Yes, I'm sure.'' Han nickade menande och jag suckade eftersom att jag visste att det inte skulle bli så lätt att övertala honom.

''Okay, but next time, I pay!'' Sa jag bestämt och han skrattade.

''Yeah, good luck.'' Antagligen så skulle han väl trycka ner min plånbok i väskan igen då också… Men jag får väl försöka. Kanske kasta mig fram med kortet/pengarna innan honom.

Jag gick ur bilen och ställde mig på trottoaren och strax efter mig kom Louis ut ur taxin.

''Thank you for paying.'' Sa jag och log tacksamt mot honom.

''Haha, no problem. I would have paid even though you hadn't let me...''

''Aha…'' Sa jag och började genast fundera på vad jag skulle kunna bjuda på…

_____________________________________________________________________________________________________

Hejsan! Vill först be om ursäkt för min lilla ''paus''...

Jag är nu tillbaka! Hoppas att ni finns kvar! Tack till er som är det isåfall! ;)

Blev inte världens nöjdaste med det här kapitlet men ja... Det är inte så långt heller... Jaja, ska sätta mig och jobba på nästa kapitel nu :)

Kommentera vad ni tycker!

Nialls perspektiv-

Jag satt i Liams soffa tillsammans med Zayn och väntade på att Liam skulle komma med chipsen och allt det där som hör till. Det var torsdag kväll och ingen hade något roligt för sig. Förutom Louis då som skulle gå ut med nån tjej. Det fick mig att tänka på Saga, någon gång måste jag ju berätta om henne. Jag ville helst inte göra någon stor grej av det. Men tänk om dom gör en stor grej av det. Antingen så kanske dom blir överbeskyddande och har värsta samtalen med Saga så att hon blir rädd eller något liknande. Jag menar, jag har ju faktiskt inte haft någon tjej på ett tag… Och om Saga är den tjej som jag har gått och väntat på så länge nu så vill jag ju inte släppa henne precis…

Zayns mobil ringde och han sträckte sig fram tillbordet för att ta tag i den.

''Heello.'' Svarade han. ''We’re at Liams.'' ''Oh, sorry Harry… We thought you were with Louis.''

Men lilla Zayn då.  Varför skulle Harry vara med Louis på hans dejt?

''Okay, see ya.'' Zayn la på och ropade till Liam att Harry skulle komma.

''OKEYDOKEY!'' ropade Liam tillbaks och jag skrattade åt hans ord.

Strax där efter kom han gående med en skål med chips och en skål med dipp.

''What do you gentlemen like to drink?'' frågade han artigt när han hade ställt ner skålarna på bordet.

''What do you have?'' frågade jag honom.

''Ehm… I have coke, tea, water and milk.'' Eftersom att han inte dricker alkohol så hade han ju inget sånt hemma. Och det kunde man ju förstå.

''Okay, then I have a coke.'' Sa jag och Zayn sa detsamma.

Rätt som det var så ryckte det i dörren Harrys röst ljöd ute i hallen.

''I’m here now!''

''Already?'' frågade Liam förvånat.

''Yeah, I was kind of already on my way when I called Zayn…''

''Haha, okay! Do you want coke Hazza?''

''Yeah, sure.''

Därefter hörde jag några steg och sekunden efter så hoppade Harry ner i soffan emellan mig och Zayn. 

''AOUCH!'' skrek Zayn och gjorde en grimas som visade att det hade varit allt annat än skönt. Själv så skrattade jag och Harry skrattade också.

''Hello, to you too Harry!'' skrattade jag fram.

Därefter så flyttade jag ut till kanten av soffan så att Harry slapp sitta på Zayn. Eller rättare sagt så att Zayn slapp ha Harry i knät.

Jag skulle precis ta upp min mobil när den gav ifrån sig ett ljud som tydde på att jag hade fått ett sms.

''Oh my GOD!'' utbrast jag och beundrade min framtidsspåning.

''What happened?'' frågade Harry nyfiket och Zayn strök sig på stället där Harry hade hoppat på honom.

''You hurt me…'' förklarade Zayn.

''I didn’t ask you.'' Sa Harry och vände blacken mot mig igen.

''I took the cell phone while I got a message!''

Dom tittade på mig som om det var världens ointressantaste sak som fanns.

''Wow.'' Sa Zayn och applåderade i en väldigt långsam takt.

''Okay, that’s intreresting.'' Sa Harry långsamt och kikade ner på min mobil.

''But it would be even more interesting if we could know who Saga is!'' sa han sedan ivrigt och försökte ta min mobil. Men jag hade redan tagit ett hårt grepp om den och ställt mig upp.

''Who's Saga?'' frågade Liam som kom in i rummet med colan.

''Ehm, no one…'' sa jag och viftade händerna.

''Aha, so that's why she wrote : Can we meet up later? xo?'' påpekade Harry och citerade vad hon hade skrivit.

''Okay, she’s not no one.'' Erkände jag och visste att jag var tvungen att ge mig. För jag skulle nog inte kunna vinna en ''match'' mot dom här killarna. När jag tänker efter så brukar jag inte vinna så mycket… Jaja.

''Then, who is she?'' frågade Zayn och lutade sig framåt.

''Ehm… She’s a girl… I’ve been, dating for a while.'' Dom tittade förvånat på mig men sen så brast dom ut i stora leenden allihop.

''That’s great buddy!'' Sa Liam glatt och klappade mig på axeln.

''For how long?'' frågade Zayn och jag tvekande lite innan jag berättade, jag menar tänk om dom skulle bli sura för att jag inte hade berättat innan?

''We've known each other for two weeks.''

''Why haven't you told us?'' frågade Harry sen och jag ryckte på axlarna.

''I don’t know… I didn't want to make a big deal out of it.'' Dom nickade förstående.

''Yeah, but it is a big deal. I mean , you haven't had a girlfriend for a while. And…''

''Yeah I know what you mean.'' Avbröt jag honom med och tittade sedan på Sagas sms.

Hey x) Can we meet up later? xo

Jag fick ett leende på läpparna. Fast vi hade träffats för någon dag sedan så saknade jag henne. Jag tittade upp från telefonen och killarna tittade på mig.

''For gods sakes Niall! Go and meet her, you meet us like every day. We talk about her later. OKAY?'' Sa Zayn och jag skrattade lite innan jag började gå ut mot hallen.

''But seriously though, we need to talk about her later.'' ropade Zayn innan jag gick ut ur lägenheten.

______________________________________________________________________________________________________

Hehe :D

Vet inte vad jag ''hehe-ade'' åt... Men strunt i det ;)

Kommentera vad ni tycker nu!