När jag stod där och funderade på om jag skulle ta en vanlig vanilj eller om jag skulle med hallon och jordgubbs smak, så såg jag någon i ögonvrån. Jag sneglade bort mot honom, och var tvungen att blinka några gånger för att se till så att det verkligen var han som stod där.

__________________________________________________________________________________

Jag var inte världens största fan direkt, men jag var rätt så säker på att det var en av killarna i One Direction som stod där. Jag synade honom lite diskret uppifrån och ner. Hans hår var lite tillrufsat men alldeles perfekt. Han hade en randig tröja under sin jacka och på benen hade han ett par blåa uppvikta chinos. Ja, nu var jag säker på att det var han, Louis, från One Direction. Det där är ju precis hans stil.

Kul, att se en väldigt populär kändis bara så där inne på supermarketen. Tänkte jag och vände sedan huvudet mot yoghurten igen. Gud, som jag tänkte förut, det här kommer ju att ta hela dagen. Jag suckade högt, och det var nog inte det bästa jag kunde ha gjort. Jag såg att Louis nu tittade på mig, och jag kände hur det började bränna till på kinderna. Shit, hoppas att han inte börjar prata med mig. Det skulle jag nog inte riktigt klara av… Han var för snygg för att jag skulle klara av att prata med honom. När jag pratar med någon snygg kille så kommer jag oftast av mig, börjar rodna eller något liknande. Men han kommer nog ändå inte att börja prata med mig, han är ju typ världskänd, och jag är inte direkt populärast i någonting. Jag är inte på något sätt lika snygg som han heller. Så jag behöver nog inte oroa mig.

''Hard to choose?'' Oh no, jag känner mycket väl igen den rösten från intervjun igår som gick på tv. Nu kan jag börja oroa mig. Jag tittade upp på honom och mötte ett väldigt trevligt ansikte. Han log snett och lyfte på ena ögonbrynet.

''Yes, are you kidding with me?'' svarade jag ironiskt, han skrattade till och min blick vandrade ner till hans korg.

''You don't seem to have that problem.'' sa jag och tittade på hans korg igen. Där i låg ett paket mjölk och ett paket flingor.

''No, not exactly...''sa han och log mot mig.

Åh Gud... Det leendet. Jag kände att det än en gång hettade till på kinderna och för att försöka dölja det så tittade jag ner i marken.

''I haven't seen you here before, you live far from here?'' frågade han och jag tog modet att titta upp och möta hans blick.

''Nah, a few blocks away.'' Svarade jag och han nickade.

Louis perspektiv-

Jag gick in i den lilla affären och styrde stegen mot hyllan där dom hade flingor och jag tog ett paket Kellogs K. Jag gick sedan till ’’mejeriet’’ och tog ett paket mjölk. Jag var precis på väg ut genom kylrummet där alla mejerivaror fanns när någon fångade mig uppmärksamhet. Hon gjorde inget speciellt, hon bara stod där och var allmänt vacker. Inte för att jag såg hennes ansikte... Men jag kan slå vad om att hon ser jättebra ut.

Men Gud, vad står jag och tänker? Jag känner ju inte henne… Men jag kunde inte motstå att ta en titt närmre, så jag gick och ställde mig några meter ifrån henne, och låtsades att jag tittade på osten. Jag märkte att hon sneglade lite på mig och jag log diskret för mig själv. Jag hade fångat hennes uppmärksamhet! Men vad ska jag göra nu då? Kolla tillbaka? Prata med henne? Jag måste få se hennes ansikte först.

Jag sneglade bort på henne, men hon tittade inte längre på mig utan på yoghurten. Hon suckade högt och jag sneglade inte längre utan tittade rakt på henne. Jag såg att hennes kinder blev lite röda, och jag log för mig själv. Jag hade fått henne att rodna!  Suckade hon för att jag tittade på henne? Eller vad?

''Hard to choose?'' frågade jag henne och hon tittade på mig.

Oh My God, nu kommer jag aldrig att kunna sluta tänka på den här personen. Hon hade ett väldigt sött ansikte och ögonen var nog de vackraste jag sett. Dom var stora och gröna, och ögonfransarna var långa. Hon var lika gullig som Harry.

''Yes, are you kidding with me?'' sa hon ironiskt. Åh nej, hon är ironisk, jag älskar folk som är ironiska… Jag skrattade till och hon fortsatte sedan:

''You don't seem to have that problem.'' Sa hon och tittade menande på min korg. Jag tittade också ner i korgen där mjölken och flingorna låg.

''No, not exactly...'' sa jag och log. Hon började rodna, och tittade ner i marken. Åh sluta, det där var för gulligt! Jag kunde inte slita ögonen från henne, och jag ville helst inte heller...

''I haven't seen you here before, you live far from here?'' frågade jag henne för att hålla igång samtalet.

''Nah, a few blocks away.'' Svarade hon och jag nickade.
Jag trodde att hon skulle fråga om jag bodde långt bort, men det gjorde hon inte. Jag försökte komma på något att säga men det stod helt stilla i huvudet. Jag ville inte säga något pinsamt så att hon skulle tycka att jag var värsta losern eller så. När jag såg att hon hade hittat en yoghurt så blev jag bara mer stressad och tänkte att jag behövde säga någonting som gjorde att hon kanske kommer ihåg mig, och kanske till och med tycker om mig.

''It was nice to meet you.'' Sa hon och log mot mig. Sekunden efter det så var hon borta.

Åh nej, vad hände nyss? Skulle jag inte säga någonting, så att hon kanske till och med skulle säga Det ska bli trevligt att träffas på onsdag. Nejnej, istället så låter du en av världens vackraste människor (som också är ironisk) gå iväg med sin yoghurt utan ditt telefon nummer på. Hur dum får man va? Jag skyndade mig att plocka i allt annat jag skulle ha och gick sedan snabbt till kassan. Jag var tvungen att veta vad hon hette i alla fall! Jag såg hur hon gick ut ur affären och om det inte hade varit en tant som suttit i kassan och börjat ställa massor av frågor till exempel, om jag var med i det där pojkbandet, vad jag tyckte om vädret och så vidare, så hade det gått mycket snabbare. Så när betalningen äntligen var över så skyndade jag mig att packa och gick sedan snabbt ut ur affären.

_____________________________________________________________________________________

Hallå allihopa som har hittat hit! ;D

Kapitel 2 här! Kommentera gärna! :)

Mars

Alysons perspektiv-

Jag skyndade mig över gatan, från busshållplatsen till skolområdet. Jag tittade sedan på klockan och pustade ut, den var bara strax efter åtta, och min första lektion börjar halv nio idag. Jag sneddade över den blöta ”skolgården” och gick in genom dörrarna som ledde in till skolan. Det var inte så många här än, eftersom att många brukar komma inspringandes i sista minuten. Det kunde också vara för att det var tisdag, och en del elever börjar lite senare idag. Men det gör ju inte jag, så jag är här nu. Jag gick i den breda korridoren som på sidorna fylldes med skåp och dörrar till klassrum. Jag gick fram till mitt skåp och låste upp det, kollade igenom mitt schema för dagen och tog ut böckerna som skulle användas för kommande lektion. Jag pluggar då till att bli någon slags skribent. Jag vill alltså då skriva, allt från böcker till artiklar. Jag stängde och låste skåpet, och gick sedan till en bänk och satte mig. Min blick sökte efter min kompis Sophie, men det var inte så konstigt att hon inte var här. Hon brukar komma sent. När jag satt där och väntade på att tiden skulle gå så såg jag ett bekant ansikte. Det var inte Sophie, men det var Daniel min andra kompis, som glatt kom gåendes mot mig.

''Hey girl!'' hälsade han glatt och satte sig bredvid mig.

''Hi Dan!'' sa jag glatt tillbaka.

''What is your lesson now?'' frågade jag honom och kollade igenom korridoren i hopp om att få syn på Sophie.

''I have DRAMA!'' sa han och dramatiserade ordet drama. Många blickar vändes då mot oss, och jag gav dem ursäktande blickar tillbaka.

''And you?'' frågade han sedan, som om att hela korridoren inte hade tittat på honom för någon minut sedan.

''Ehm, I have creative writing.''

''Ah, and then I'll know what that means?’’

''It means that I will write a short story, and I get to find the story all by myself, yeah, you know.''

''Yeah, but couldn't you have said those things?'' Skolklockan ringde och alla elever började röra på sig till sina lektioner. Daniel ställde sig upp och sa:

''Then I head to the DRAMA WORLD!'' Jag skrattade lite åt honom, ja man kunde inte göra så mycket åt honom. Min lektion var i salen alldeles bredvid bänken så som tur var så jag hade inte så bråttom. Där emot hade Sophie det, som inte ens hade kommit än.  

Dagen hade rullat på bra och Sophie hade kommit inspringande in i salen alldeles innan vi skulle börja. Det var ju tur för henne… Nu hade jag nyss sagt hejdå till Sophie och Daniel och var på väg hemåt. Jag ringde upp min granne Clara och frågade om det var någonting hon behövde från affären.

Clara är då 19 år och höggravid, och vi brukar umgås rätt så ofta. När hon inte har sina humörsvängningar så är hon rätt så okej faktiskt…

''Hello!'' svarade hon efter några toner.

''Hi Clara, I'm on my way home, do you want anything from the store?''

''Oh god, yes, buy chocolate, fruit, yoghurt och coke!'' sa hon trött.

Vilken blandning, tänkte jag och sa till henne att jag kommer alldeles strax.

Jag gick sedan in på affären och gick till yoghurtdisken. Oh my god, va mycket olika sorter det fanns… Det här kommer ju att ta hela dagen. När jag stod där och funderade på om jag skulle ta en vanlig vanilj eller om
jag skulle med hallon och jordgubbs smak, så såg jag någon i ögonvrån. Jag sneglade bort mot honom, och var tvungen att blinka några gånger för att se till så att det verkligen var han som stod där.

  ____________________________________________________________________________________________________

Sådärja, första kapitlet uppe!

Kommentera gärna vad ni tycker! ;D

Som ni kanske märkte här i slutet så kommer en av killarna in redan i nästa kapitel, så det är ju bra! Tycker jag i alla fall :)

Kramis!

Hejhej!

Välkommen till min nystartade novellblogg om One Direction!

Jag hoppas att ni gillar den!

Kommentera gärna också vad du tycker om den! Om den är bra, eller om det finns något jag kan förbättra.

Jag kommer att skriva allting på svenska, kanske slänger in något engelskt ord här och där, men konversationerna blir på svenska.

Jag vet att det inte blir så verkligt då, men man kan ju föreställa sig att dom pratar på engelska. Jag tycker att det blir enklare att skriva på svenska eftersom att det går lite snabbare, och man får till 'skämt' och sånt bättre.

Hoppas att det går bra! ;D

Lägger in första kapitlet här ovanför, jag tror att ni kommer att hänga med :)