Jag såg hur hon gick ut ur affären och om det inte hade varit en tant som suttit i kassan och börjat ställa massor av frågor till exempel, om jag var med i det där pojkbandet, vad jag tyckte om vädret och så vidare, så hade det gått mycket snabbare. Så när betalningen äntligen var över så skyndade jag mig att packa och gick sedan snabbt ut ur affären.

____________________________________________________________________________________

När jag kom ut ur affären var hon ju såklart utom synhåll. Men jag hade klart och bestämt att jag skulle prata med henne igen. Vare sig om jag var tvungen att gå och handla där varje dag, eller om jag skulle vara tvungen att gå runt och ’’leta’’ i hela kvarteret. För det var någonting med den där tjejen, någonting som gjorde att jag ville veta mer. Något som gjorde att jag ville prata med henne och liksom bara vara, med henne…

Alysons perspektiv-

Jag ringde på dörrklockan som satt på väggen bredvid Claras dörr, medan jag snabbt gick igenom händelsen på affären. Louis Tomlinson, från One Direction, hade börjat prata med mig. Rätt så paff blev jag faktiskt. Men det var nog bra att jag gick där ifrån, annars kanske jag skulle ha försvunnit bland tomaterna, om vi ens hade kommit dit. Det som var lite roligt var ju att han var precis lika snygg i verkligheten som på tv, om inte snyggare. Hans ögon var väldigt vackra, det kunde jag ju medge. Och hans leende var ju ’’to die for’’. Men det jag inte kunde få ur huvudet var, vad som hade hänt om jag inte hade gått där ifrån. Hade jag varit på dejt med honom nu då eller något liknande? Nej, det där var nog kanske lite önsketänkande… Men ändå, det var ju faktiskt rätt så tydligt att han flörtade med mig. Och om han flörtar med mig, så kan han ju inte ha någon flickvän. Ja, man vet ju aldrig vad som kan ha hänt?

Mina tankar avbröts av att Clara kom och öppnade dörren. Hon höll ena handen på ryggen och den andra på dörrhandtaget.

''Didn't you hear me calling 'come in'?'' frågade hon irriterat.

''Sorry, can I come in?'' log jag ursäktande och hon nickade.

Jag ställde ner kassen som jag hade med mig från affären medan jag tog av mig jackan och skorna. Jag följde sedan med Clara in till köket där hon hade satt sig till rätta på en stol.

''How is it? With your back and stomach?'' frågade jag henne vänligt. Det var bäst att vara snäll med henne nu, när hormonerna spökade.

''It's good thanks, she kicks and goes on. But, they do of course.'' Svarade hon. Jag nickade.

''So, you gonna give me the bag or what?'' frågade hon sedan och tittade på påsen jag hade i handen.

''Yes, of course.’’ Svarade jag och gick fram till bordet och ställde den där. Hon tittade ner i den och suckade lite.

''Strawberry, raspberry?'' sa hon besviket. Jag tittade på henne undrande.

''I, I who wanted strawberry, wild strawberry!'' snyftade hon bedrövat och torkade bort en tår.

Åh nej, inte humörsvängningarna igen…

''Oh, I'm so sorry! But I didn't know. There were so many different kinds there!'' Hon lugnade ner sig lite och nickade förstående.

''But one thing that was really fun, this you have to hear! Do you know who started talking to me at the shop?''

 ''No, some gorgeous guy in the class?'' gissade hon och verkade inte så speciellt intresserad.

''No! Louis Tomlinson from One Direction!'' utbrast jag och Clara glodde storögt på mig. Jag såg sedan hur hennes ögon började vattnas igen.

''But I like Zayn the most!'' snyftade hon och jag skrattade till lite. 

''Haha, yeah, but Louis is not so bad either.''

''He is! Isn't he the one who likes girls with carrots and things like that?'' frågade hon och viftade med handen medan hon drog i tröjan som hon hade på sig.

''Yes, but I mean that he is very handsome, and very nice too.'' Sa jag som försvar.

''Okay, so what did you talk about then?'' frågade hon.

''Ehm, you know… Yoghurt.''

''Wow, how interesting! I think I died now!'' sa hon ironiskt.

''Well, he also asked where I lived.'' Sa jag malligt och hon tittade på mig som om jag var knäpp i huvet.

 ''Just because I'm pregnant and a little dizzy, it doesn't mean that I believe in those things.'' Sa hon och skakade på huvudet.

''But it's true!'' utbrast jag.

''Well, can you prove it?'' 

Tystnad uppstår...

''Well, maybe not, but the security camera can!''

''Mm-hmm, I can get a copy of it then?'' frågade hon retsamt och jag lipade åt henne.

Moget, jag vet... Men när någon inte tror på en, så får man ta konsekvenserna. Så är det bara.

_____________________________________________________________________________________________

Vad tycks? ;D Kommentera kommentera! :)