Nu ska den här lilla tävlingen köra igång.

Man ska få tävla om att bli en av killarnas flickvän. Och det man behöver göra är:

Skriv i en kommentar eller i en fråga varför du vill vara med, information om dig själv och vem av killarna som ni vill vara tillsammans med. Ni kan tyvärr inte välja Louis... Jag väljer/lottar sedan ut en vinnare efter några dagar. Det beror lite på hur många som skickar in.

Lycka till! :D

AVSLUTAD.

Kapitel 4 finns här under!

Louis’ perspektiv-

''Harry! I’m home!'' ropade jag när jag kom in genom dörren.

''In here!'' hördes det ifrån vardagsrummet och jag tog med mig kassen in till köket och ställde in varorna i kylskåpet och skafferierna. Medan jag gjorde det så funderade jag på hela den här grejen på affären. Tänk om hon var värsta skvallertjejen och säger till alla hon känner och alla tidningar, alla på nätet och så vidare, att jag började prata med henne bara så där. Inne på mataffären, vid yoghurten. Fast jag tror nog inte det. Att hon skulle göra det. Hon verkade inte vara världens fan direkt, så det kommer nog inte bli något problem. Ändå så kunde jag inte få henne ur mina tankar, i och för sig, så var det bara ca en kvart sedan vi träffades... Men ändå. Skulle jag berätta för Harry om henne? Att jag nyss har träffat en jättevacker och söt tjej, som är ironisk, och då säkert har humor. Ja, det måste jag ju göra. Eller var det någon idé? Nja, vi får väl se hur det blir... Jag gick in till Harry som satt, nej förlåt, halvlåg i
soffan med fötterna på bordet och slötittade på något på tv:n.

''How did it go?'' frågade han mig, och vände blicken på tvn till mig.  

''It went well!'' sa jag och kunde inte undgå att le. Han märkte det dock och frågade mig:

''What? Why are you smiling Lou?'' Jag är nog tvungen att berätta ändå...

''Nah, nothing... Just talked with a very nice girl on the supermarket...'' sa jag lite malligt och log.    

''Aha, tell me EVERYTHING!'' sa han entusiastiskt och sänkte volymen på teven. Jag gick och satte mig i en fåtölj och började berätta.

''Okay, she had big, beautiful, green eyes. And long dark brown hair, she had this beautiful smile, and she had the same kind of humor as me too!''

''That sounds great Lou! What did you talk about?''

''Ehm, yoghurt...'' sa jag långsamt och Harry flinade stort.

''Yoghurt?''

''So did you get her number or what?'' fortsatte han sedan.

''No. She walked away.'' svarade jag besviket och tittade ner på mina hander.

''Aw, that’s sad to hear bro.'' sa han tröstande och la huvudet på sned.

''Yeah, it is sad. Because she was so beautiful, and seemed to be so nice. It just felt right.''              

''I understand, maybe you’ll meet her again, and then you can talk to her. Again.''

''Yeah, I hope so.''

__________________________________________________________________________________________________

Kort kapitel, jag vet...

Men här fick ni ett smakprov hur det kan va på engelska.

Kommentera nu om ni tycker att jag ska skriva på svenska eller engelska, så fixar jag det :)

Kolla också inlägget över det här där du kan tävla om att få vara med i novellen!

Kramis!