Hejsan! Som ni kanske har märkt så har jag verkligen inget flyt...

Så jag tänker ta en liten paus. Vi får väl se om jag får världens kick och kommer tillbaka fram över...

Ska försöka jobba på kapitlena, så ja. Jag vill nu då passa på att tacka alla som har läst och kommenterat! Och vill också säga förlåt till Saga, som fick en roll i novellen... 

Men som sagt, jag kanske kommer tillbaka ;) 

Tack för allt ändå :D

Kramkram!

Louis' perspektiv-

Ååh, nervös. Det var ordet. Det är konstigt för jag har inte varit nervös på sista tiden. Men nu när jag har träffat Alyson så har jag helt plötsligt upptäckt en ny del av magen. Nervösdelen, delen där nervositeten sitter, fjärilarnas bo. Ja kalla det vad du vill, men jag känner den delen nu i alla fall. Och på något sätt så gillar jag det… Det är som en bekräftelse på att det som ska hända faktiskt kommer att hända. Inte för att det är något stort som ska hända. Men jag ska ju gå ut med en söt tjej. Och om man drömde så skulle man väl inte känna av fjärilarna? 

Jag kom fram till huset hon skulle bo i och dubbelkollade så att det var rätt hus och rätt ingång. Jag gick sedan in och sökte med blicken efter trappor. Jag hittade dem snabbt och styrde stegen ditåt. Det jobbiga var att hon bodde på fjärde våningen så det var många trappsteg. Men tillslut så hade jag kommit fram till hennes dörr. Alyson Greene stod det på dörren och jag gav mig själv några peppade tankar och torkade bort lite svett som hade kommit när jag gick upp för alla trappor. Dom måste skaffa en hiss här!

Jag ringde på och snart kunde jag höra fotsteg inifrån lägenheten. Det pirrade till lite i magen och rätt som det var så öppnades dörren. Där stod Alyson. Hon log sött mot mig och hälsade.

''Hi Louis!'' sa hon glatt.

''Hello.'' Hälsade jag tillbaka och tog ett steg närmre henne så att jag kunde dra in henne i en kram. Hon kramade tillbaka och vi släppte sedan varandra.

''Come in! I'll just put on my shoes.'' Jag gick efter henne in i lägenheten och tittade på henne när hon satte på sig sina converse. Hennes rätt så långa och väldigt mörka hår var lockigt och hängde ner över ansiktet när hon knöt skorna. Vilket gjorde så att jag inte kunde se hennes ansikte, och det tyckte ju inte jag var så kul. När hon hade satt på sig båda skorna och knutit dom så rättade hon till håret en aning så att det inte låg framför ansiktet. Hon ställde sig sedan upp och frågade mig:

''Shall we go?''

''Sure!'' Svarade jag glatt och gick ut ur hennes lägenhet. Hon satte på sig en jacka och tog med sig väskan innan hon kom ut efter mig. Jag tittade på henne diskret medan hon låste dörren och innan jag visste ordet av så hade hon vänt sig mot mig och jag såg in i hennes stora, gröna, vackra ögon. Hon log mot mig och blev lite rosig på kinderna. Ojdå… Kanske borde ha vänt bort blicken lite tidigare. Jag vände då bort blicken och hon fnissade lite. Hon gick sedan sakta bort i den lilla ''korridoren'' och jag undrade vad hon höll på med.

''Ehm, Alyson? Isn't the stairs over here?'' Frågade jag henne och pekade bort mot trapporna.

''Oh, sorry! Don't you want to use the elevator?'' Sa hon undrande. Va? Fanns det en hiss?!

''There's an elevator?!'' Utbrast jag och hon skrattade.

''Haha, yeah! Right here!'' Sa hon och tryckte på en knapp. Jag kunde inte med annat än att skratta åt min egen blindhet. Jag gick sedan bort till henne som stod och flinade stort åt mig.

''Ah, stop smiling.'' Hon skrattade och hissdörrarna öppnades. Vi gick in och hon såg ut att tänka på någonting. Undra vad?

''So, where are you taking me?'' Frågade hon sen nyfiket.

''I was thinking Italian…'' Sa jag och gav henne en undrande blick.

''Oh, I LOVE Italian!'' Sa hon glatt och jag skrattade till. YAY, BINGO!

''Great!''

Hissen stannade och jag sa artigt (och en aning tillgjort):

''Ladies first.'' Hon log mot mig innan hon med små steg gick ut ur hissen.

''Oh, what a gentlemen!''

''Yeah, you know I have other sides than my supermarket side.'' Sa jag flörtigt och hon skrattade. Har jag nämnt att hennes skratt är otroligt gulligt?

''Aha, you have?''

''Yes.'' Jag öppnade dörren åt henne och vi var sen ute på gatan.

’’Is it okay if we take a cab? You know, for the paparazzis and stuff like that.'' Frågade jag henne och hon nickade. Tanken slog mig då att det måste vara väldigt jobbigt att dejta en kändis. Att inte kunna gå fritt på gatan utan att någon kanske tar kort på en…

Jag vinkade till mig en taxi som precis hade svängt in på gatan och den stannade. Jag öppnade dörren åt Alyson och hon tackade. Jag sprang sedan iväg till andra sidan av bilen och hoppade in. Jag berättade vilken restaurang vi skulle till och chauffören började köra.

Alysons perspektiv-

Jag var förvånad över att jag inte hade fått något anfall då jag rodnat jätte mycket. Men tydligen så hade jag klarat mig. Tack och lov för det! Louis hade varit artig och hållit upp dörrar för mig hela tiden. Och jag kunde inte undgå att sväva bort i tankarna till hans fina leende… Bilen stannade till utanför en restaurang som antagligen var den som vi skulle gå på. Jag rotade i min väska i jakt efter plånboken men Louis hindrade mig med hjälp av att lägga sin hand på min arm.

''I can take this.'' Sa han lugnt och borrade in sina ögon i mina. Gud vilka fina ögon han har…

''Are you sure? I can pay if you want.'' Sa jag och höll fortfarande plånboken i min hand.

''Yes, I'm sure.'' Han nickade menande och jag suckade eftersom att jag visste att det inte skulle bli så lätt att övertala honom.

''Okay, but next time, I pay!'' Sa jag bestämt och han skrattade.

''Yeah, good luck.'' Antagligen så skulle han väl trycka ner min plånbok i väskan igen då också… Men jag får väl försöka. Kanske kasta mig fram med kortet/pengarna innan honom.

Jag gick ur bilen och ställde mig på trottoaren och strax efter mig kom Louis ut ur taxin.

''Thank you for paying.'' Sa jag och log tacksamt mot honom.

''Haha, no problem. I would have paid even though you hadn't let me...''

''Aha…'' Sa jag och började genast fundera på vad jag skulle kunna bjuda på…

_____________________________________________________________________________________________________

Hejsan! Vill först be om ursäkt för min lilla ''paus''...

Jag är nu tillbaka! Hoppas att ni finns kvar! Tack till er som är det isåfall! ;)

Blev inte världens nöjdaste med det här kapitlet men ja... Det är inte så långt heller... Jaja, ska sätta mig och jobba på nästa kapitel nu :)

Kommentera vad ni tycker!

Nialls perspektiv-

Jag satt i Liams soffa tillsammans med Zayn och väntade på att Liam skulle komma med chipsen och allt det där som hör till. Det var torsdag kväll och ingen hade något roligt för sig. Förutom Louis då som skulle gå ut med nån tjej. Det fick mig att tänka på Saga, någon gång måste jag ju berätta om henne. Jag ville helst inte göra någon stor grej av det. Men tänk om dom gör en stor grej av det. Antingen så kanske dom blir överbeskyddande och har värsta samtalen med Saga så att hon blir rädd eller något liknande. Jag menar, jag har ju faktiskt inte haft någon tjej på ett tag… Och om Saga är den tjej som jag har gått och väntat på så länge nu så vill jag ju inte släppa henne precis…

Zayns mobil ringde och han sträckte sig fram tillbordet för att ta tag i den.

''Heello.'' Svarade han. ''We’re at Liams.'' ''Oh, sorry Harry… We thought you were with Louis.''

Men lilla Zayn då.  Varför skulle Harry vara med Louis på hans dejt?

''Okay, see ya.'' Zayn la på och ropade till Liam att Harry skulle komma.

''OKEYDOKEY!'' ropade Liam tillbaks och jag skrattade åt hans ord.

Strax där efter kom han gående med en skål med chips och en skål med dipp.

''What do you gentlemen like to drink?'' frågade han artigt när han hade ställt ner skålarna på bordet.

''What do you have?'' frågade jag honom.

''Ehm… I have coke, tea, water and milk.'' Eftersom att han inte dricker alkohol så hade han ju inget sånt hemma. Och det kunde man ju förstå.

''Okay, then I have a coke.'' Sa jag och Zayn sa detsamma.

Rätt som det var så ryckte det i dörren Harrys röst ljöd ute i hallen.

''I’m here now!''

''Already?'' frågade Liam förvånat.

''Yeah, I was kind of already on my way when I called Zayn…''

''Haha, okay! Do you want coke Hazza?''

''Yeah, sure.''

Därefter hörde jag några steg och sekunden efter så hoppade Harry ner i soffan emellan mig och Zayn. 

''AOUCH!'' skrek Zayn och gjorde en grimas som visade att det hade varit allt annat än skönt. Själv så skrattade jag och Harry skrattade också.

''Hello, to you too Harry!'' skrattade jag fram.

Därefter så flyttade jag ut till kanten av soffan så att Harry slapp sitta på Zayn. Eller rättare sagt så att Zayn slapp ha Harry i knät.

Jag skulle precis ta upp min mobil när den gav ifrån sig ett ljud som tydde på att jag hade fått ett sms.

''Oh my GOD!'' utbrast jag och beundrade min framtidsspåning.

''What happened?'' frågade Harry nyfiket och Zayn strök sig på stället där Harry hade hoppat på honom.

''You hurt me…'' förklarade Zayn.

''I didn’t ask you.'' Sa Harry och vände blacken mot mig igen.

''I took the cell phone while I got a message!''

Dom tittade på mig som om det var världens ointressantaste sak som fanns.

''Wow.'' Sa Zayn och applåderade i en väldigt långsam takt.

''Okay, that’s intreresting.'' Sa Harry långsamt och kikade ner på min mobil.

''But it would be even more interesting if we could know who Saga is!'' sa han sedan ivrigt och försökte ta min mobil. Men jag hade redan tagit ett hårt grepp om den och ställt mig upp.

''Who's Saga?'' frågade Liam som kom in i rummet med colan.

''Ehm, no one…'' sa jag och viftade händerna.

''Aha, so that's why she wrote : Can we meet up later? xo?'' påpekade Harry och citerade vad hon hade skrivit.

''Okay, she’s not no one.'' Erkände jag och visste att jag var tvungen att ge mig. För jag skulle nog inte kunna vinna en ''match'' mot dom här killarna. När jag tänker efter så brukar jag inte vinna så mycket… Jaja.

''Then, who is she?'' frågade Zayn och lutade sig framåt.

''Ehm… She’s a girl… I’ve been, dating for a while.'' Dom tittade förvånat på mig men sen så brast dom ut i stora leenden allihop.

''That’s great buddy!'' Sa Liam glatt och klappade mig på axeln.

''For how long?'' frågade Zayn och jag tvekande lite innan jag berättade, jag menar tänk om dom skulle bli sura för att jag inte hade berättat innan?

''We've known each other for two weeks.''

''Why haven't you told us?'' frågade Harry sen och jag ryckte på axlarna.

''I don’t know… I didn't want to make a big deal out of it.'' Dom nickade förstående.

''Yeah, but it is a big deal. I mean , you haven't had a girlfriend for a while. And…''

''Yeah I know what you mean.'' Avbröt jag honom med och tittade sedan på Sagas sms.

Hey x) Can we meet up later? xo

Jag fick ett leende på läpparna. Fast vi hade träffats för någon dag sedan så saknade jag henne. Jag tittade upp från telefonen och killarna tittade på mig.

''For gods sakes Niall! Go and meet her, you meet us like every day. We talk about her later. OKAY?'' Sa Zayn och jag skrattade lite innan jag började gå ut mot hallen.

''But seriously though, we need to talk about her later.'' ropade Zayn innan jag gick ut ur lägenheten.

______________________________________________________________________________________________________

Hehe :D

Vet inte vad jag ''hehe-ade'' åt... Men strunt i det ;)

Kommentera vad ni tycker nu!

Hejsan på er ;)

Som ni kanske ser så har jag en ny design. Och det är min kompis Saga som har gjort den ;) 

Hon novellbloggar sig på: www.myloveforwriting.bloggplatsen.se

Hehe :) Håller på med nästa kapitel så det kommer väl upp inom kort! 

KRAMIS! ;D 

  Så länge kan vi dregla lite över den här fina bilden! 

Alysons perspektiv-

Shit, idag är det Dagen med stort D. Nej, det är inte min bröllopsdag...

Det är min Dejt-Dag, idag ska jag på dejt med Louis. Oh my god, jag kommer flippa ur!

Jag kände hur jag blev varm i hela kroppen, och inne i min mage var det så gott som ett stim med fjärilar i. Jag var riktigt nervös inför ikväll, men ärligt talat så tror jag inte att jag behövde vara det.

Jag menar, det var ju Louis Tomlinson... Men, han var ju precis som vilken annan kille som helst. Plus att han var avslappnad och trevlig. Det skulle nog gå bra. Men jag är fortfarande nervös. Tänk om något skulle gå fel?

Jag gick in i skolan och träffade på Sophie vid mitt skåp.

''Wow, what are you doing here already?'' frågade jag henne förvånat och öppnade mitt skåp.

''Daniel called and I couldn't sleep after that.'' Sa hon surt och jag skrattade till.

''I thought so.''

''So, where is he?'' frågade jag henne och hon tittade konstigt på mig.

''Who?'' Men Gud, hon var ju lika förvirrad som Clara, och Sophie var inte ens gravid...

''Daniel!''

''Aha, he must be here soon.''

''Okay.''

''So, how did it go with Mr. Hottie?'' frågade hon mig.

''Shut up Soph!''

''No, I'm not gonna shut up!'' Nä, det hade hon väl rätt i, när hon vill ha reda på någonting så får hon det. Så det är ingen idé att jag försöker hålla det hemligt.

''Okay, I'll tell you. But you must promise not to tell anyone!''

''I promise!''

''We're going on a date, tonight!'' 

''What?!''

''You heard me!''

''Oh My God! This is huge!'' hon visade med händerna på ett ungefär hur stort det var.

''No, it's not. He's just an ordinary guy.''

''No, he's absolutely NOT an ordinary guy.''

''Yes he is. Can you shut up now?''

''Okay...'' sa hon lite tystare.

''But, how?'' frågade hon.

''It's simple. Do not talk.''

''I mean, how did he asked you out?''

''He texted me.''

''Oh, so you have his number? And he has yours? Interesting...''

Åh nej... Vad hade jag nu sagt? Tänk om hon kommer stjäla min mobil och bomba med sms till honom? Inte så kul... Måste nog sätta in en lösenordskod.

''Ehm, no...''

''Ehm, YES! You have his number!''

''Okay, maybe I have his number... But I will not give it to you.''

Just då kom Daniel småspringandes.

''You will not give what to her?'' frågade han. Daniel och Sophie måste alltid få veta allting om allt och alla. Ingen få ha en hemlighet för dom två. Dom är däremot rätt så bra på att hålla hemligheter. Tror jag...

''Louis Tomlinsons number.'' sa Sophie.

''Sophie!'' sa jag skarpt och hon tittade på mig som att hon inte fattade någonting.

''What? No way!'' sa Daniel högt och jag tystade ner dom båda två.

''Yes, she has his number and he has her number. Nothing special, really.'' berättade hon och Daniel tog ett djupt andetag.

''Nothing special!? You and me have to talk young lady!'' sa han med en allvarlig röst och jag skrattade.

''Okidoki...''

När skoldagen var slut så tog jag med mig alla mina läxor och tog bussen hem. Klockan var redan kvart i fyra så lite bråttom hade jag. Eller, bråttom och bråttom. Kanske inte jättebråttom. Men jag måste ju duscha, välja kläder och hålla på... Så det kan ta ett tag.

När jag precis hade kommit innanför dörren så plingade det till i min telefon. Mitt hjärta dunkade till. Undra om det är Louis? Nej, varför skulle det vara Louis? Jo, men det kan faktiskt vara Louis... Eller hur? Eller inte?

Min mer förståndiga hjärna sa åt mig att jag skulle sluta tänka och bara titta på smset. Och det gjorde jag då.

Hey! Is today the day when the good looking guy is coming and taking you on a date? :D Clara

Okej, det var inte Louis...

Yes! Today is the day! Wish me good luck! And btw, do you remember his name? O,o

Ofc I remember his name!

OK, so what's his name?

Larry...?

Haha, no. LOUIS!

What ev. Have a good time! x

Thanx! <3

Jag la ifrån mig mobilen och sprang in i duschen. Där gjorde jag allt som man brukar göra, och så rakade jag benen också. Bara för att, liksom.

Sen så blev det lite jobbigt att gå ur duschen eftersom att det kändes som att man hade åkt tillbaka till istiden. Men så blir det ju nästan alltid, men man blir aldrig van...

När jag hade stått och klagat på att det var så kallt i nån minut så sprang jag in i mitt sovrum där jag torkade mig och blåste håret. Sen öppnade jag min garderob i jakt efter något fint att sätta på mig för dejten.

Jag hittade en fin sommarklänning, som jag bestämde mig för att ha. Men sen kom jag ju på att det var mars. Och det kanske inte skulle vara det bästa valet att komma barbent.

Så jag började leta igen och hittade en blommig tunika och till det hade jag ett par mörkblå stuprörsjeans. Ja, jag tycker att man borde få vara lite somrig ändå... Det är ju faktiskt vår.

Jag sminkade mig lite, rosade till det lite på kinderna och sotade ögonen en aning. Sen lockade jag håret, och rufsade till det lite så att det inte skulle se för tillgjort ut.

När jag äntligen kunde andas ut så såg jag att det hade blivit jätteblött på golvet. Förmodligen efter när jag hade torkat mig... Jag orkade inte ta fram mopp och hela faderuttan så jag sprang in till badrummet och hämtade en handduk. Sen torkade jag upp vattnet på golvet och hängde upp handduken. Jag hörde då hur det plingade till i mobilen. Jag sprang ut i hallen där jag hade lagt den och såg att jag hade fått ett meddelande från Louis.

I realized that I don't know where you live... :/

Jag skrattade åt hans sms och svarade att det var helt lugnt, och så skrev jag också vart jag bodde.

I'll be there in 10! ;)x

Oh my God! Snart är han här...

____________________________________________________________________________________________________

Hellu! Nu är jag tillbaka igen! :) Tänker inte lova att det blir daglig uppdatering, men om jag inte hittar på något om dagarna så blir det väl något kapitel då och då ;)

Kommentera gärna vad ni tycker!

Harrys perspektiv-

''When were you going to say to the guys that you have a date?'' frågade jag Louis. Vi var på väg till Zayns lägenhet där vi skulle äta middag med dom andra grabbarna. Lite gay kanske, men what the hell.

''I don’t know. If they ask I’ll tell them.'' Svarade han lätt och jag nickade. Vi stod nu utanför Zayns dörr och jag ringde på. Louis däremot ryckte upp dörren och ropade högt:

''We are here now!'' Jag skakade på huvudet och gick sedan in i lägenheten efter Louis som redan hade gått in. Zayn stack ut huvudet ur köket och log mot oss.

''Heey!''

''Where are Niall and Liam?'' frågade Louis när han hade sett sig omkring och förmodligen märkt att dom inte var här.

''They are buying food at nandos.''

''Haha, of course they are!''

Efter en liten stund så kom Liam och Niall med maten, och eftersom att det var Niall som delvis hade handlat så var vi inte förvånade över att det var mycket mat och olika sorter.

''Niall?'' sa jag och tittade på Niall som stod och rotade i en av de fyra fulla påsarna dom hade kommit med.

''Yeah?''

''I don’t think you bought enough food.'' Sa jag med en ironisk ton i rösten. Han gjorde en grimas och började plocka ur maten ur påsarna.

''You know, it's better to have too much than too little.'' Påpekade Louis och hjäpte Niall att ställa fram maten på bordet.

''I don’t think this can be too much when we have Mr. Horan here.'' Sa Liam och klappade Niall på axeln. Niall firade av ett stort överdrivet leende och kastade sedan ner sig på en stol runt köksbordet.

''Can we pleeeeaaase eat now?'' frågade han och vi andra kom och satte oss.

Vi började ta för oss av maten och det blev värsta läget att få retas lite med Louis.

''So, what’s up guys?'' frågade jag de andra och dom tittade konstigt på mig. Jag såg redan nu på Louis att han anade vart jag ville komma.

''What?'' frågade Liam när han hade tuggat klart maten.

''I mean, what’s new? Has anybody met someone? Or has something happened?'' frågade jag dem och jag såg hur Louis borrade in sin blick i mig en aning. Egentligen så visste jag ju att han inte skulle ha några problem med att
berätta att han hade träffat en tjej på mataffären och ska på dejt med henne. Så jag kunde lika gärna kula till det lite. Zayn skrattade till.

''Oh my God! Is it you Harriette?'' frågade han och satte handen för munnen. De andra skrattade till lite och jag muttrade lite för mig själv.

''No, I’m serious! Is there really no one who has met someone? A pretty little dark-haired girl? At the supermarket?'' Jag tittade på Louis och alla andras blickar vändes mot honom.

''No way! LOUIS! OMG, we have to go shopping!'' utbrast Zayn och viftade med händerna samtidigt som han försökte härma en tjej. Louis gav mig en ond blick, själv så ryckte jag bara på axlarna och flinade.

Louis perspektiv-

Jag hade nästan förväntat mig att Harry skulle ta upp ämnet, så jag var lite förberedd på det.

''Wow Louis! That’s great! What’s her name?'' frågade Liam.

''Her name is Alyson, and she’s great. But we've only known each other for a few days. So don’t start believe anything yet.'' Sa jag och dom oade och busvisslade. Jag sneglade på Niall som hade sett en aning ''osäker'' ut när Harry hade tagit upp ämnet. Och jag undrade om han gömde något för oss. För igår så kom han ju för sent till fotograferingen, och då hade han förklarat sig med att mumla någonting om mat. Rätt så troligt i och för sig, men det är inte riktigt något som Niall skulle göra. Han skulle säga rakt ut varför han hade kommit försent.
Inte se helt borta ut och sedan mumla någonting. Jaja, någonting var det i alla fall…

''Ask him where they met!'' sa Harry ivrigt till de andra och jag log för mig själv.

''Where did you meet?'' frågade Niall mig.

Jag skulle precis säga ''at the supermarket'' när Liam frågade Harry:

''Didn’t you say that they met at the supermarket?'' Harry nickade och frågade sedan:

''But where in the supermarket Lou?''

''Does it matter?'' sa Zayn

''Do you want to hear the story or not?'' frågade jag dem och dom lugnade ner sig.

''Okay, sorry. Tell the story.'' Sa Liam och jag började berätta. Om när vi träffades och hur hon gick iväg och så vidare. Egentligen så var det inget märkvärdigt. Men när jag berättade så gjorde jag det som om det var världens
coolaste grej. Och dom verkade tycka det också.

''And the day after, I met her there again. And guess who she was talking to?'' jag tittade menande på Harry som tittade på mig med en oförstående blick. Han skojade förstås dock.

''So you have met this fantastic girl?'' frågade Zayn Harry, och citerade fantastic.

''Hey, I never said that she was fantastic.'' Sa jag.

''No, but you're talking about her like she was.'' Sa Liam och drack en klunk av sin cola.

''So Harry, is she accepted?'' frågade Zayn, för att på något sätt upprepa det han nyss hade sagt.

''Yes, she was really pretty.'' Berättade Harry medan han nickade belåtet.

''Okay guys, can we please stop talking about this now?'' frågade jag och dom nickade.
Ja, jag kunde ju faktiskt erkänna att jag blev en aning obekväm i den här situationen.

Som tur var så kom vi in på ett annat samtalsämne, och resten av kvällen var riktigt trevlig.

_________________________________________________________________________________________________

Inte världens bästa kapitel... Men alltid något. Ska åka iväg på semester i en vecka nu, så det kommer att vara en liten paus på bloggen ett tag. Bara så att ni vet ;)

Ha det så bra tills dess och njut av sommaren! Kramis ;)

Alysons perspektiv-

Åh. Mama. Hjälp. Mig! Jag ska på dejt med Louis Tomlinson! Om två dagar! Lite nervös var man ju faktiskt. Men det kunde ha varit värre. Han är ju trots allt, en helt vanlig kille.

Klockan var strax efter sju och jag hade satt mig vid teven. Jag zappade runt på kanalerna för att se om det fanns något kul att titta på. Tyvärr fanns det ingenting som föll mig i smaken. Så jag stängde av teven helt och suckade.

''When you finally take the time to watch TV, there's nothing to see.'' Mumlade jag för mig själv. Ja, vanligtvis så brukade jag ha massor av läxor att göra, eller bara ha andra saker att lägga tid på. Så mycket tv tittande blev det inte av. Idén slog mig att jag kunde ringa till Clara och se om hon hade tid att träffas en stund. I så fall så skulle jag ju kunna springa upp till henne. Jag tog fram mobilen och tryckte fram hennes nummer och ringde. Det tog inte lång tid innan hon svarade.

''Hey, Ally!''

''Hello! Have you time to meet?''

''At last! Have been waiting forever for someone to call and ask me that!'' jag skrattade.

''You know you could have called me instead of waiting?''

''Yes, but I thought you were with this Liam guy.''

''Louis is his name.'' Rättade jag henne.

''Well, same thing.'' 

''No it's not the same…’’

''Just come up!'' bad hon och jag reste mig upp ur soffan.

''I'm already on my way!'' sa jag innan jag la på och sprang ut i hallen. Jag satte på mig ett par tygskor och haffade åt mig nyckeln. Jag tog med mig jackan ifall att det skulle bli så att något hade hänt. Typ att yoghurten var slut eller så. Ojoj… Mobilen hade jag i fickan så det var inget mer jag behövde. Jag gick då ut ur lägenheten och låste om mig.

Jag sprang sedan upp en trappa till Claras lägenhet och plingade på. Jag lyssnade noga ifall hon skulle ropa ”Kom in” eller liknande. Med tanke på förra gången hon tydligen hade ropat men jag inte hade hört och då hade hon blivit sur osv. Jag hörde fotsteg inne från lägenheten och rätt som det var så öppnades dörren. Clara log stort och drog in mig i en kram så gott som det gick eftersom att magen var så stor. Men på något sätt så lyckades hon.

''Oh, I missed you Ally!'' utbrast hon och torkade några glädjetårar.

''Calm down Clara, we met a couple of days ago!''

''I know but, but, anyway! Nobody wants to hang out with me now!'' snyftade hon och jag tog med henne in i hennes lägenhet.

''You know what I think you need?'' frågade jag henne och hon skakade på huvudet.

''Get out, get some fresh air. You've been sitting here for days! And the only thing you have eaten is noodles, yogurt, fruit and chocolate. You have to eat some real food.'' Påpekade jag och hon höll med mig för en gångs skull.

''Good! Make yourself ready and we'll go out then!'' sa jag glatt, men jag såg att hon tvekade lite.

''What is it?'' frågade jag henne.

''Yeah, I can't close the jacket.'' Sa hon och tittade ner på magen. Jag skrattade och sa:

''Haha, you know what, it's cool. It's not that cold outside. Come on now.'' Jag tog ner jackan åt henne och gav den till henne. Hon tog på sig den men stängde den inte. Hon satte på sig en halsduk och tog på sig skorna och sen gick vi ut.

''I had forgotten what nice it was to be out and walk. Outdoors!'' Alla hormoner var som bortblåsta. Nu var det nästan som att hon skuttade fram.

''So how did it go with that Harry?'' frågade hon efter ett tag.

'' Louis, is his name.''

'' I knew that. Wait, who's Louis?''

''He is the one from One Direction.'' Sa jag och skrattade lite åt hennes ''glömskhet''.

''I meant which of them. Is it the blonde who is Louis?'' gissade hon på och jag skakade på huvudet.

''No, he with striped shirts and suspenders is Louis.'' Förklarade jag och det verkade gå upp ett ljus för henne.

''Yes, exactly! Tell me now! How'd it go?'' frågade hon mig ivrigt.

''It went pretty good actually, I think. We will go out to dinner on Thursday.''

''Yeah I know!''

_______________________________________________________________________________________

Ett kort litet ''mellankapitel''.

Som ni nu kanske har sett så har jag bytt så att dom pratar engelska. :)

Hoppas att det blev någolunda bra!

kram kram!

Hejsan på er alla fina läsare! :)

Enligt omröstningen så vann engelska, och då hade jag tänkt att ändra till engelska. Så jag håller på med dom gamla kapitlena. Jag ändrar nu bara språket till engelska när dom pratar och t.ex smsar. Resten kommer att vara svenska. :)

Jag har kommit en rätt så lång bit på kapitel 11 så det kommer väl också snart!

Skulle bara säga det ;) Tack för att ni läser och kommenterar! Fortsätt så ;)